Likheter och olikheter

Det vanliga vardagslivet är ganska lika här i Malmö, som det var i Finland. Som nordbo, kommer man snabbt in i systemet; det är bara att registrera sig och på en dryg vecka får man personnummer och post från det närmaste vårdcentret.

Vi har bott här så kort tid att vi närmast har fäst oss vi de små olikheterna, som gäller trafiken och butiker, mm.

Trafik:

Här är bilisterna mycket snällare än i Finland; alla stannar och ger väg vid övergångställen, i synnerhet när man rör sig med barn. Men det samma gäller inte cyklister, man för verkligen vara förskitig för att inte bli under en cykel. Här cyklar så gott som alla, vilket är jätte bra med tanke på miljön, men lite kunde de se upp för fotgängare. Konstigt är också att bara barnen använder hjälm, jag är så van från Finland att alla använder hjälm.Och visst kan väl vuxna också skydda sin hjärna.

En alldeles underbar uppfinning är lådcykeln, som används aktivt av många. Med den kan man transportera både varor, barn och husdjur. Tänker absolut skaffa en på våren. Jag har också sätt flera daghem på utflykt, som transporterar barnen med lådcyklar (4-6 barn per cykel). Skulle absolut vara fiffigt också i Finland.

http://www.sydsvenskan.se/lund/article1350148/Lunds-forsta-cykeldagis-ar-Fagel-Bla.html

Förbud:

Här finns det mycket färre förbud omkring i stadsmiljön. än vad det finns i Finland. I det finska parkerna är det mesta förbjudet, och det påvisas med stora skyltar med röda streck. Här i Malmö får man t.o.m. grilla i parken, vilket är skoj.

 Fast även om något är förbjudet, så kan det vara ganska svårt att förstå det. I många parker finns förbud mot att rasta hundar, men från långt håll kunde man tro att förbuden markerar hundparker, eftersom det är två glada hundar med en grön ram runt, på skyltarna. Ifall man inte kan svenska, så är det svårt att veta att det rör sig om ett förbud.

Bussar:

Här finns inga köer, utan det gäller att ha armbågarna framme när man ska ta sig in i en buss eller ett tåg, för alla ska in på en gång. I början var det lite svårt att förstå, eftersom jag är så van med det finska protestantiska systemet, där man alltid köar snällt, och folk i kön ser till att ingen i misstag heller smiter förbi. En annan ovanlig grej är att man inte vinkar till bussen för att den ska stanna. Märkte plötsligt att jag var den ända som stod och viftade på hållplatsen när bussen, jag ville ta, kom förbi. Istället stannar bussarna på alla hållplatser med människor även om ingen ska stiga på.

Butiken: 

Butikerna är rätt lika och har ganska samma utbud, som de finska butikerna. Priserna är för det mesta billigare, men av nån underlig anledning kostar sallad nästan dubbelt mera här än i Finland.

 De flesta butiker har myntautomat ur vilka man får småväxeln, vilket först kändes ovant, men nu helt vanligt. 

 Lite skojigt var det när jag sökte saffran i de lokala butikerna. Jag kunde inte fatta att det inte fanns här i lussekatternas lovade land, men det visade sig att man får det från kassan. Åtgången är så stor att folk stjäl de små dyrbara påsarna i fall de finns fritt i butiken.

En annan lustig grej ur finskt perspektiv är de långa köerna till Systemet på fredag och lördag (och då minsann kan all köa). Jag tror att jag aldrig sett en kö in till Alko (det finska Systembolaget). Köerna beror på det faktum att även mellanöl och cider säljs bara på Systemet.

Parker: 

Här finns en massa härliga lekparker av vilka ett tjugotal är temalekplatser, som sago-, Afrika-, djur-, spindel- och spiralparken. Malmö har annars också satsat massor på trivseln av barnfamiljer (ska senare ägna ett helt inlägg åt detta). Det ända konstiga är att de flesta är helt tomma på barn om dagarna. Först trodde jag att vi alltid besökte parkerna fel tid, men till sist insåg jag att det beror på att alla barn går om förmiddagarna på dagis eller förskola. 

Här förs samma diskussion i pressen som även pågår i Finland, att inga barn under 3 år ska gå på dagis, men när man frågar runt så går de flesta barn som är över 1,5 år minst några dagar i veckan på dagis, och där i mellan är det tillsammans med föräldrarna på de olika öppna dagisarna, vilket leder till totalt folktomma lekparker. Så dagis är absolut det som gäller ifall man vill att barnen ska få kompisar. Men på eftermiddagarna väcks parkerna till liv :).

Men som sagt på det stora hela är det mesta lika, som i Finland, så man behöver absolut inte känna sig som någon alien här inte.