För en tid sedan gick vi inne i Malmö centrum med mina barn, och då sa den ena: Här i Sverige får man orda vad man vill. Vad menar du med det?, frågade jag? Jo man kan tala finska, svenska, engelska och det där språket som den där mannen använder (han talade kurdiska i telefon), och ingen säger något.
Och det stämmer faktiskt, här får man fritt tala vad man vill. Man hör ofta ett flertal språk i gatubilden. Här tycks man också värna om människornas hemspråk. Ett flertal företag har service på ett antal olika språk. Och tex. norska och danska kunder har kundservice på sitt hemspråk, istället för att man skulle räkna med att de talar svenska.
Fast ibland kanske det verkar lite lustigt. Vi fick ett frågeformulär från statistikcentralen på posten, själva formuläret vad kort bara en sida, men som tillägg fanns en tjock bunt med instruktioner om hur formuläret skulle ifyllas, på sexton olika språk.
I Finland är utvecklingen, tyvärr, en helt annan. Alla som inte talar finska i gatubilden får långa blickar, ibland arga och ibland bara undrande. Men, allt för ofta med innebörden att i Finland ska man tala enbart finska. Finska företag har också övergått till att använda bara engelska utöver finskan. Man har helt glömt det värdefulla i att betjäna kunder med deras eget språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar