tisdag 20 december 2011

Sprakasticka eller tomtebloss?

När vi flyttade hit till Skåne, var jag orolig över om jag skulle förstå någonting av  den lokala dialekten. Men det var onödigt, eftersom man i Malmö talar  som i Sverige över lag. Utanför Malmö får man sedan koncentrera sig lite extra. Men det är ju en del ord som är olika i finlandssvenska och rikssvenska, jag tänker inte gå igenom dem alla, men ta upp ett par som berört oss under vår vistelse i vår nya hemstad.




Så här under jultider är det några julord, som är olika. Ska det heta sprakasticka eller tomtebloss?


Här i Sverige heter det tomtebloss, men jag tycker att sprakasticka är mycket mera beskrivande, eftersom stickan sprakar och fräser när man tänder på, och inte har den ju något med tomtar och göra. 


Finskans stjärnfallssticka (direkt översatt) är också ganska beskrivande och vackert.




Så till den stora frågan, ska det heta jultomte eller julgubbe? 


Mina egna barn har varit lite oroliga över hur det ska gå när det heter olika i Sverige och Finland. Det menar att kanske julgubben inte vet att de varit snälla, eftersom det här i Sverige är jultomten som följt med deras beteende. 


Båda orden är lika bra tycker jag. Svenskans jultomte kommer väl från Viktor Rydbergs vackra dikt Tomten. Utseende till dagens julgubbe kommer i alla falll tillven del från Coca-Coca -reklamen från 1930-talet.
 Före det var åtminstone den finska julgubben gråklädd, och han var inte heller alltid så snäll. Men, månne inte julgubben, tomten, julemanden (danska) eller julenissen (norska) hittar oss alla snälla barn i alla fall. Får vi hoppas i alla fall.


Ord, som vållat mest huvudbry är de för bröd. Vad vi i finlandssvenska kallar jullimpa heter här julvört. Och det vi kallar semlor heter frallor, småfranska eller bullar. Bullaordet används väl främst här i Skåne. Och när vi brer en smörgås, så heter det macka här. Och en klassiker är väl våra fastlagsbulllar, som heter semlor här.


Och ett ord som jag garanterat håller fast vid är veckoslut. Fast jag redan många gånger fått höra att det heter helg. Men, det heter ju veckoslut på en hel massa andra språk också, som engelska, tyska, franska, finska, mm. Och så är det ju svårt och skilja åt veckoslut helg och riktiga helgdagar, som juldagen, men det lär heta storhelg istället.


Jag tycker också om det finlandssvenska ordet kiva, som betyder trevligt, kul, skoj,mm. Och så ordet råddigt, som står för stökigt. Men, en person kan också vara råddig. Och roskis, som vi använder istället för skräpkorg. Direkt lånat från finskan. Och fiffig, som vi anväder för smart eller klok.


Men ett ord, som mina barn blivit helt förtjusta i är smarrigt, som används här för något extra gott. Så allt gott är nuförtiden smarrigt i vårt kök.


Det var alla ord för denna gång, men jag kommer säkert att fortsätta en annan gång, för det finns ju som sagt en hel del ord och uttryck som är olika. På julafton badar vi bastu, medan man bastar här i vårt nya hemland :).


Ett bra julord, som jag helt glömt bort är lilla julafton, som används istället för julaftonsafton (23.12.). Lär vara ett Skånskt uttryck.


Vinterparken


Vinterparken
I mitt förra inlägg kritiserade jag Vinterparken här i Malmö, och fortfarande tycker jag att den är en liten besvikelse. Men, det finns snö där :) :)!!!, och det kommer man inte att få se i Södra Sverige eller Finland.


Och det ser mycket vackrare ut på kvällen, då de tänder en massa levande eldar runt om i centrum. Jag var helt fascinerad, det skulle aldrig hända i Finland att man skulle ha så myckte levande eldar och ljus utan uppsikt. Kanalen var kantad med marscahaller, och det var otroligt vackert.




En riktigt god jul till er alla!!!


Gustav Adolfs torg

torsdag 15 december 2011

Julstämning i Malmö

Malmö är en härlig julstad, även om det trista vädret stör stämningen en aning. Just nu är det bara regn, regn och åter regn.


Men, julbelysning är verkligen stämningsfull och det är glädjande att den sprider sig runt om i staden, istället för att enbart koncentrera sig i innersta centrum. Och det behövs, eftersom det är ständigt grått och mörkt.


För vår del började julen, den första advent, med julmarkand på Malmö slott . Det var fint ordnat med marknad  både inne och utanför slottet. Fast just den dagen var det stormvarning i hela Malmö, och det minskade antagligen lite på besökarantalet. Men där fanns en massa härliga självgjorda produkter, verkligen förmånligt. Vi passade på att köpa nya käder för barnens nallar. Och så var jultomten (eller julgubben, som det heter hemma i Finland) där och delade ut små presenter till alla barnen.


Julbelysningen i Malmö tändes till första advent


Den andra december kröntes Malmö Lucia i St Pauli kyrka. Hemma i Finland kröns Lucian först  på själva Lucia- dagen. Det var verkligen stämningsfullt, men synd nog, så var det ganska tomt i kyrkan.




Som sagt finns det julmarknader lite här och där, vilket väcker julstämning även i regnet. På bondens julmarkand verkade hela Malmö vara på plats för att inhandla delikatesser till jubordet.  Det enda som saknas på både på marknaderna och runt om i staden är så stånd som skulle bjuda på glögg och lite smått och gott. Så där som på julmarknaderna i Tyskland. Det skulle verkligen behövas i ruskvädret.
Här nedan några bilder på julstämningen.



Det enda mindre lyckade är Vinterparken i Raoul Wallenbergspark. När vi läste  reklamen, så verkade det vara en verklig upplevse med en hel del att se och göra, men  det var en besvikelse. Själva upplägget är ganska platt, skridskobana, tomtens hus ( som liknar en barack), en låda med en videkanon, som visar snöflingor och Metro-tidningens sponsorkarusell.
 Jag förstod att Vinteparken förut hade varit i Folketspark, där upplägget varit verkligt fint (synd att dom inte fortsatt med det). Annars är det skoj med skridskobana både i Vinterparken och så i Folketspark.

I bakgrunden syns baracken, som fungerar som tomtens hus. Men, det som är fint är att tomten och tomtemor har varit i sitt hus för att träffa alla Malmö -barn redan från första advent. Varje dag från morgon till kväll. Och till oss, som kommer från Finland, sade han genast rätt att han kommer från Rovaniemi :).


På Lucia-dagen uppträdde Malmö Lucia på Stortorget. Det var jättefint (en halv timme lång konsert). Här var det också ganksa lite människor. I alla fall om man jämför med Lucia-kröninen på Senatstorget i Helsingfors, där tusentals människor är på plats för att se en skymt av Lucia. Men tydligen har all lokala dagis och skolor Lucia-tåg samtidigt, vilket är lite synd, för då kan ju barnen inte se Malmö Lucia. I Helsingfors kunde man också ändra och ha konserten ute istället, för att ha den inne i kyrkan.

tisdag 13 december 2011

Likheter och olikheter

Det vanliga vardagslivet är ganska lika här i Malmö, som det var i Finland. Som nordbo, kommer man snabbt in i systemet; det är bara att registrera sig och på en dryg vecka får man personnummer och post från det närmaste vårdcentret.

Vi har bott här så kort tid att vi närmast har fäst oss vi de små olikheterna, som gäller trafiken och butiker, mm.

Trafik:
Här är bilisterna mycket snällare än i Finland; alla stannar och ger väg vid övergångställen, i synnerhet när man rör sig med barn. Men det samma gäller inte cyklister, man för verkligen vara förskitig för att inte bli under en cykel. Här cyklar så gott som alla, vilket är jätte bra med tanke på miljön, men lite kunde de se upp för fotgängare. Konstigt är också att bara barnen använder hjälm, jag är så van från Finland att alla använder hjälm.Och visst kan väl vuxna också skydda sin hjärna.
En alldeles underbar uppfinning är lådcykeln, som används aktivt av många. Med den kan man transportera både varor, barn och husdjur. Tänker absolut skaffa en på våren. Jag har också sätt flera daghem på utflykt, som transporterar barnen med lådcyklar (4-6 barn per cykel). Skulle absolut vara fiffigt också i Finland.

Thumbnail for version as of 13:05, 1 January 2006
http://www.sydsvenskan.se/lund/article1350148/Lunds-forsta-cykeldagis-ar-Fagel-Bla.html

Förbud:
Här finns det mycket färre förbud omkring i stadsmiljön. än vad det finns i Finland. I det finska parkerna är det mesta förbjudet, och det påvisas med stora skyltar med röda streck. Här i Malmö får man t.o.m. grilla i parken, vilket är skoj.
 Fast även om något är förbjudet, så kan det vara ganska svårt att förstå det. I många parker finns förbud mot att rasta hundar, men från långt håll kunde man tro att förbuden markerar hundparker, eftersom det är två glada hundar med en grön ram runt, på skyltarna. Ifall man inte kan svenska, så är det svårt att veta att det rör sig om ett förbud.


Bussar:
Här finns inga köer, utan det gäller att ha armbågarna framme när man ska ta sig in i en buss eller ett tåg, för alla ska in på en gång. I början var det lite svårt att förstå, eftersom jag är så van med det finska protestantiska systemet, där man alltid köar snällt, och folk i kön ser till att ingen i misstag heller smiter förbi. En annan ovanlig grej är att man inte vinkar till bussen för att den ska stanna. Märkte plötsligt att jag var den ända som stod och viftade på hållplatsen när bussen, jag ville ta, kom förbi. Istället stannar bussarna på alla hållplatser med människor även om ingen ska stiga på.

Butiken: 
Butikerna är rätt lika och har ganska samma utbud, som de finska butikerna. Priserna är för det mesta billigare, men av nån underlig anledning kostar sallad nästan dubbelt mera här än i Finland.
 De flesta butiker har myntautomat ur vilka man får småväxeln, vilket först kändes ovant, men nu helt vanligt. 
 Lite skojigt var det när jag sökte saffran i de lokala butikerna. Jag kunde inte fatta att det inte fanns här i lussekatternas lovade land, men det visade sig att man får det från kassan. Åtgången är så stor att folk stjäl de små dyrbara påsarna i fall de finns fritt i butiken.
En annan lustig grej ur finskt perspektiv är de långa köerna till Systemet på fredag och lördag (och då minsann kan all köa). Jag tror att jag aldrig sett en kö in till Alko (det finska Systembolaget). Köerna beror på det faktum att även mellanöl och cider säljs bara på Systemet.

Parker: 
Här finns en massa härliga lekparker av vilka ett tjugotal är temalekplatser, som sago-, Afrika-, djur-, spindel- och spiralparken. Malmö har annars också satsat massor på trivseln av barnfamiljer (ska senare ägna ett helt inlägg åt detta). Det ända konstiga är att de flesta är helt tomma på barn om dagarna. Först trodde jag att vi alltid besökte parkerna fel tid, men till sist insåg jag att det beror på att alla barn går om förmiddagarna på dagis eller förskola. 
Här förs samma diskussion i pressen som även pågår i Finland, att inga barn under 3 år ska gå på dagis, men när man frågar runt så går de flesta barn som är över 1,5 år minst några dagar i veckan på dagis, och där i mellan är det tillsammans med föräldrarna på de olika öppna dagisarna, vilket leder till totalt folktomma lekparker. Så dagis är absolut det som gäller ifall man vill att barnen ska få kompisar. Men på eftermiddagarna väcks parkerna till liv :).


Men som sagt på det stora hela är det mesta lika, som i Finland, så man behöver absolut inte känna sig som någon alien här inte.

lördag 10 december 2011

Här får man använda vilka ord man vill

För en tid sedan gick vi inne i Malmö centrum med mina barn, och då sa den ena: Här i Sverige får man orda vad man vill. Vad menar du med det?, frågade jag? Jo man kan tala finska, svenska, engelska och det där språket som den där mannen använder (han talade kurdiska i telefon), och ingen säger något.


Och det stämmer faktiskt, här får man fritt tala vad man vill. Man hör ofta ett flertal språk i gatubilden. Här tycks man också värna om människornas hemspråk. Ett flertal företag har service på ett antal olika språk. Och tex. norska och danska kunder har kundservice på sitt hemspråk, istället för att man skulle räkna med att de talar svenska.


Fast ibland kanske det verkar lite lustigt. Vi fick ett frågeformulär från statistikcentralen på posten, själva formuläret vad kort bara en sida, men som tillägg fanns en tjock bunt med instruktioner om hur formuläret skulle ifyllas, på sexton olika språk.


I Finland är utvecklingen, tyvärr, en helt annan. Alla som inte talar finska i gatubilden får långa blickar, ibland arga och ibland bara undrande. Men, allt för ofta med innebörden att i Finland ska man tala enbart finska. Finska företag har också övergått till att använda bara engelska utöver finskan. Man har helt glömt det värdefulla i att betjäna kunder med deras eget språk.